Mjöl. Olja. Rökelse. Efter brännoffrets eld och djur möter vi i Tredje Moseboken 2 något betydligt mer vardagligt. Sådant man kunde ha hemma. Sådant människor arbetade med, bakade av och åt. Och kanske är det just därför matoffret har något viktigt att säga oss… Gud finns inte bara i de stora andliga ögonblicken. Han finns också mitt i det vanliga livet.

TEXTEN – en gåva från det man hade

Matoffret bestod vanligtvis av fint mjöl, olja och rökelse. Det kunde också komma som bröd eller kakor som bakats på olika sätt. En del av offret brändes på altaret som en påminnelsegåva inför Gud, medan resten tillföll prästerna. Till skillnad från brännoffret handlade det alltså inte om ett djur och inte heller om blod. Det här var en gåva av markens och människans arbete. Säden hade odlats. Skördats. Malts. Oljan hade framställts. Brödet hade bakats. När israeliten bar fram sitt matoffer bar han eller hon därför fram något som låg väldigt nära vardagen, nämligen frukten av det man fått och arbetat med.

Det hebreiska ordet mincha betyder gåva eller offergåva. Det är också namnet på den judiska eftermiddagsbönen, som kom att knytas till eftermiddagens offer i templet. Samma ord bär alltså både tanken på en vardaglig gåva som förs fram till Gud, och på att avsätta tid för bön under senare delen av arbetsdagen.

GUDSBILDEN – Gud bryr sig om det vardagliga

Det finns något väldigt fint i att Tredje Moseboken inte bara fylls av dramatiska offer. Gud tar också emot mjöl. Det låter nästan för enkelt. Men kanske behöver vi den bilden. För vi människor delar gärna upp livet i det andliga och det vanliga… Bön är andligt. Gudstjänst är andligt. Bibelläsning är andligt.

Men skola? Jobb? Disk? Matlagning? Ekonomi? Det vi gör en helt vanlig tisdag? Matoffret utmanar den uppdelningen… Säden växte på marken. Sedan arbetade någon med den. Någon malde den till mjöl. Någon blandade den med olja. Och sedan kunde allt detta bli en gåva inför Gud. Vardagen kunde bli tillbedjan. Detta säger något viktigt om Gud. Han är inte bara intresserad av den stund då vi knäpper våra händer, i vår personliga andakt. Han bryr sig om hur vi lever mellan bönerna. Om arbetet vi gör. Om gåvorna vi fått. Och om hur vi använder det som just nu ligger i våra händer.

JESUS – Gud mitt i det helt vanliga

Det är intressant att Jesus själv levde större delen av sitt liv långt från de stora offentliga scenerna. Innan predikningarna, undren och folkskarorna fanns år av vanligt liv… Ett hem. En familj. Arbete. Måltider. Och även under Jesu offentliga verksamhet möter vi honom gång på gång kring sådant som bröd, fisk, bord och vanliga människors vardag.

Jesus gör inte vardagen oviktig genom att föra oss närmare Gud. Han visar snarare att Gud kan möta oss mitt i den. Nya Testamentet fortsätter sedan den tanken. Paulus skriver ”Vad ni än gör … gör allt i Herren Jesus namn och tacka Gud, Fadern – genom honom.” /Kolosserbrevet 3:17

Vad ni än gör. Inte bara när ni ber. Inte bara när ni är i kyrkan. Allt. Det betyder inte att matoffret är någon hemlig kod för Jesus. Här är kopplingen mindre direkt än när vi läser om försoning och blod. Men samma rörelse fortsätter genom Bibeln. Det människan har fått av Gud får bäras tillbaka till honom med tacksamhet.

MITT LIV – vad ligger redan i dina händer?

Ibland tänker vi att vi behöver göra något väldigt stort för Gud. Åka långt bort. Starta något. Predika för tusentals. Förändra världen. Men kanske börjar frågan någon helt annanstans… Vad har Gud redan lagt i dina händer? Din tid. Dina förmågor. Ditt arbete. Din kreativitet. Dina pengar. Ditt hem. Din dator. Din mat. Dina relationer. Det kanske inte känns särskilt andligt.

Matoffret påminner oss om att det vardagliga kan läggas inför Jesus

Och här kommer också tacksamheten in. Israeliten kunde inte bära fram sin säd utan att samtidigt påminnas om något viktigt. Jag skapade inte detta själv. Jag kan arbeta jorden. Och jag kan så. Jag kan skörda. Men jag kan inte skapa liv i ett enda frö. Bakom människans arbete finns fortfarande Guds gåva.

Detta är en nyttig tanke i en kultur där vi gärna säger ”Det här har jag åstadkommit”. Matoffret svarar ”Ja – du har arbetat. Men glöm inte vem som gav dig livet, jorden, kraften och möjligheterna.” Tacksamhet förminskar inte vårt arbete. Den sätter det i sitt rätta sammanhang. Och kanske kan det förändra hur vi börjar en vanlig dag. Inte med ”Nu ska jag ta mig igenom ännu en dag innan jag kan göra något viktigt för Gud.” Utan ”Gud, låt också den här dagen tillhöra dig.” Skolan kan bli en plats där du tjänar Gud. Jobbet kan bli det. Köket kan bli det. Ett samtal med en vän kan bli det. Till och med något så vanligt som bröd, mjöl och olja kunde bli heligt när det lades i Guds händer. Kanske kan ditt vanliga liv bli det också.

Fundera…

Finns det någon del av din vardag som du aldrig riktigt har tänkt på som något Gud bryr sig om? Och vad skulle hända om du började dagen med den enkla bönen: ”Gud, tack för det du har gett mig. Hjälp mig att använda det för dig.”

VISSTE DU ATT ? (kopplingar till Nya Testamentet)
I Nya Testamentet används offerspråket inte bara om Jesu död. Det används också för helt vanliga saker som tacksamhet, generositet, lovsång och att göra gott.

När församlingen i Filippi skickar praktisk hjälp till Paulus beskriver han deras gåva som ”ett väldoftande offer som Gud tar emot med glädje”. Och Hebreerbrevet uppmanar de troende att bära fram lovprisning till Gud, och att inte glömma att göra gott och dela med sig – ”sådana offer behagar Gud”. Detta ligger nära tanken bakom matoffret, nämligen att både det vi har fått och det vi gör i vardagen kan bäras fram inför Gud som en gåva av tacksamhet.

Läs vidare: Filipperbrevet 4:18 · Hebreerbrevet 13:15–16 · Kolosserbrevet 3:17

---

Har du en fråga, tanke eller bara vill snacka med någon?

Chatta med oss, eller kommentera inlägget längre ner på sidan – vi svarar så fort vi kan. Du kan även mejla JesusPeople.se@gmail.com och messa till 072-430 99 11. Du är inte ensam – Gud är nära!

Med kärlek från redaktionen /Tomas och Mia ♡
LÄS VÅR VISION HÄR:  Varför vi heter JesusPeople.se >>

Varför bry sig om Jesus?

Jesus är centrum i den kristna tron. Genom hans liv, död och uppståndelse får vi den tydligaste bilden av vem Gud är och hur Gud ser på oss. Bibeln beskriver hur Gud av ren kärlek till dig och mig, blev människa i Jesus Kristus. Han kliver rakt in i vår verklighet – i kampen, bristerna, sorgen och allt som gör ont – och visar att Gud inte står på avstånd. ”Herren är nära alla som ropar, de som ärligt ropar till honom” Psaltaren 145:18 >>

Men berättelsen stannar inte där. Jesus visar också vägen vidare. Genom hans uppståndelse öppnas en ny start för varje människa – ett nytt liv tillsammans med Gud. Det är det Jesus talar om när han säger att vi kan ”födas på nytt” in i Guds rike. Läs mer i Johannesevangeliets tredje kapitel >>

Många tror att kristen tro handlar om att “goda människor hamnar i himlen och onda i helvetet”. Men i Bibeln är det tvärtom mycket enklare – och mycket mer befriande. Det är först när vi inser att vi inte klarar livet perfekt på egen hand, som vi kan ta emot det Gud ger. Det handlar inte om prestationer, poäng eller att lyckas vara tillräckligt bra. Det handlar om att ta emot Guds utsträckta hand – Jesus.

Att leva som kristen – ABC

A – Acceptera att du är en syndare som behöver Guds nåd. Ingen av oss är perfekta. ”Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud.” Romarbrevet 3:23

B – Bekänn din tro på Jesus. Att han är Herre i ditt liv och att Gud uppväckte honom från de döda. ”Du blir räddad (frälst) om du med din mun bekänner Jesus som Herre över ditt liv och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda.” Romarbrevet 10:9

C – Cellsyn… Se dig själv som en del av Jesus (hans förlängda arm så att säga) på jorden, en levande cell i något större som kallas Guds församling. Vi hör ihop och vi behövs. ”Ni utgör alltså Kristi kropp, och var för sig är ni delar av den.” Första Korinthierbrevet 12:27

Jesus säger: ”Om du väljer att leva i mig, och mina ord (som du finner i Bibeln) förblir i dig, då kan du be om vad du vill (som stämmer överens med Guds vilja), och det ska ske. Min Fader blir ärad när du bär rikligt med frukt och på det sättet visar att du är min lärjunge (följare).” Johannesevangeliet 15:7