Det första offret vi möter i Tredje Moseboken är brännoffret. Redan där kan många känna ”Okej… nu blir det svårt”. Blod, eld, altare och ett helt djur som bränns inför Gud. Vad ska man ens göra med en sådan text?

Men tänk om brännoffret inte först och främst är till för att chocka oss? Tänk om brännoffret istället vill säga något djupt om både oss själva, Jesu ställföreträdande lidande och hans helöverlåtelse inför Fadern?

Brännoffret pekar på Jesus – inte bara genom att han dör för oss, utan därför att han ger sig själv helt åt Gud. På liknande sätt kan jag följa Jesu exempel, genom att dö bort från mig själv/mitt ego och leva helt för honom. Det som djuroffer aldrig kunde åstadkomma, gör Jesus genom att offra sig för vår synd – en gång för alla.

I Efesierbrevet 5:2 läser vi att ”Kristus älskade oss och utlämnade sig själv för oss som en offergåva och ett offer åt Gud, en väldoftande doft.” Orden ”väldoftande doft” är nästan som ett eko direkt från Tredje Moseboken 1, där brännoffret gång på gång beskrivs som ”ett brännoffer, en välbehaglig doft inför Herren.”

TEXTEN – vad händer i Tredje Moseboken 1?

I det första kapitlet beskriver Gud hur ett brännoffer ska gå till. Den som kommer med offret får ta med ett djur från nötboskapen eller småboskapen – eller om man är fattigare, en turturduva eller duvunge. Denna föreskrift är i sig själv vacker. Den visar att vägen till Gud inte bara är öppen för den som har mycket att ge, utan för alla.

Den som offrar lägger sin hand på djurets huvud, som en symbol för att personens (eller folkets) synd överförs till djuret som ställföreträdande betalar skulden. Sedan slaktas djuret, prästen stänker blodet på altaret och hela djuret bränns upp inför Herren. Det är just detta som gör brännoffret speciellt.

I flera andra offer äts en del av offret upp av prästerna, eller av den som offrar. Men här går hela offret upp i rök inför Gud. På hebreiska heter brännoffret olah, något som ”stiger upp”. Röken stiger mot himlen. Offret hålls inte tillbaka. Det lämnas helt åt Gud. Det här offret hade flera funktioner. Det hörde ihop med försoning, och att bli godtagen inför Gud. Men det uttryckte också något mer, nämligen helöverlåtelse.

Det var som att säga ”Gud, jag kommer till dig. Jag håller inte något tillbaka. HELA mitt liv tillhör dig”.

GUDSBILDEN – Gud vill inte bara ha ritualer

När vi läser sådana här texter är det lätt att tänka att Gud mest verkar intresserad av regler, detaljer och rök från ett altare. Men Tredje Moseboken vill egentligen visa något djupare. Gud är inte ute efter tom fromhet.

Han vill inte bara att människor ska utföra rätt handlingar. Han vill ha deras hjärtan, deras tillit, deras lydnad och deras liv. Brännoffret blir därför ett starkt tecken på att Gud söker hela människan.

Det betyder inte att Gud är makthungrig eller kontrollerande. Tvärtom visar det att Gud vet något om oss som vi ofta glömmer, att ett halvt överlåtet liv aldrig blir riktigt helt. Vi försöker ofta ge Gud en bit av våra liv – lite tro, lite bön, lite moral, lite kyrka – men ändå behålla kontrollen själva. Brännoffret ställer en obekväm fråga:

Finns det områden där jag säger till Gud ”Hit, men inte längre” – områden som jag inte helt har gett till Gud?

Det finns också en annan viktig sak i kapitlet. Gud gör det möjligt för både den rike och den fattige att komma med ett offer. En tjur, ett lamm eller en fågel – vägen till Gud är inte reserverad för några få. Detta säger något viktigt om vem Gud är. Han är helig, ja. Men han är också den Gud som öppnar en väg för vanliga människor att komma nära honom. Det viktiga är att man ger det man har, och inte håller något tillbaka.

JESUS – den fullkomliga överlåtelsen

När vi kommer till Nya Testamentet blir det svårt att inte se hur brännoffret kastar sitt ljus fram mot Jesus.

Jesus ger inte bara något åt Gud. Han ger hela sig själv. Precis som lammet (eller annat djur) vid brännoffret, tar han ställföreträdande din skuld på sig. Hela Jesus dör – för att hela du ska få bli förlåten och leva i evighet.

Jesus håller inte något tillbaka. Inte sin bekvämlighet. Inte sitt rykte. Eller sin kropp. Inte ens sitt liv. Jesus lever i lydnad och kärlek till Fadern. Därför kan Paulus skriva att Kristus ”utgav sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud”. Genom hans död, är även vi ”en Kristi väldoft inför Gud”. Andra Korinthierbrevet 2:15

Brännoffret hjälper oss att se en viktig sida av Kristi liv och död, nämligen den totala överlåtelsen och Jesu ställföreträdande lidande i form av lammet som offrades för dina och mina synder. Men även vi får offra…

I Romarbrevet 12:1 uppmanar Paulus de kristna att frambära sina kroppar som ett levande och heligt offer åt Gud. Det är nästan omöjligt att inte höra ett eko från Tredje Moseboken där. Skillnaden är förstås enorm. Vi offrar inte djur. Vi bränner inte upp våra liv på ett altare. Men vi kallas ändå att ge HELA våra liv – till Herren.

Inte för att förtjäna Guds kärlek. Utan därför att vi redan är friköpta och förlåtna genom Jesus Kristus.

MITT LIV – vad betyder överlåtelse idag?

Det här är nog den verkliga frågan för oss.

För de flesta av oss är det inte särskilt svårt att ge Gud något. Lite tid ibland. En snabb bön. En gudstjänst då och då. Några kristna värderingar… Men brännoffret viskar – eller ropar snarare: Gud vill ha hela dig.

Det betyder inte att du måste bli perfekt över en natt. Det betyder inte att du måste känna starka andliga känslor hela tiden. Och det betyder inte att Gud älskar dig först när du gett honom allt. Men… det betyder att kristen tro aldrig kan reduceras till en hobby vid sidan av resten av livet.

Gud vill ha ditt hjärta. Dina relationer. Din sexualitet. Och dina pengar. Din smärta. Din framtid. Och dina hemliga tankar. Din tid. Din vilja. Överlåtelse är egentligen att säga:

”Jesus, du får inte bara vara Frälsare i mitt liv. Du får också vara Herre”.

Och det är där många av oss blir lite rädda. För vi vill så gärna vara nära Gud – men vi vill också helst behålla kontrollen över ratten själva… Kanske är det därför brännoffret fortfarande talar så starkt. För det påminner oss om att Gud inte söker kristna fans på distans. Han söker helöverlåtna människor som vågar tillhöra honom.

Samtidigt får vi komma ihåg att överlåtelsen inte börjar med vår prestation. Den börjar med att Gud först kom nära oss. Han kallade på Mose från tältet. Han öppnade en väg för Israel. Och i Jesus har han kommit ännu närmare, genom den helige Ande – som bor i oss.

Så överlåtelse handlar inte om att pressa sig själv lite mer. Det handlar om att svara på Guds inbjudan:

Kom nära. Lita på mig. Ge mig hela ditt liv.

Fundera…

Finns det något område i ditt liv där du gärna vill följa Gud helhjärtat – men har svårt att släppa taget? Hur skulle det se ut för dig att säga till Jesus ”Du får hela mig, inte bara en del”? Stilla dig i bön en stund…

”Därför uppmanar jag er nu syskon, vid Guds barmhärtighet – att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud – till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan ändra ert sätt att tänka så att ert sinne förnyas. Då ska ni förstå vad Gud vill. Vad som är rätt, vad som gläder honom och vad som är fullkomligt.” /Romarbrevet 12:1

VISSTE DU ATT ? (kopplingar till Nya Testamentet)
När Paulus uppmanar de kristna att frambära sina kroppar som ett levande och heligt offer plockar han upp språket från offertjänsten i Tredje Moseboken. Brännoffret var det offer som helt och hållet gavs åt Gud, och därför blev det en stark bild för total överlåtelse. I Nya Testamentet får den tanken nytt liv… Vi offrar såklart inte längre djur, men vi uppmanas att ge HELA våra liv till Jesus.

Brännoffret pekar också fram mot när Jesus offrade sitt liv, på Golgata kors. Han gav där inte bara ”något” åt Gud, han gav HELA sig själv. Därför beskriver Paulus Kristus som den som ”utgav sig själv” för oss, som en offergåva inför Gud. Brännoffret hjälper oss alltså både att förstå hur Jesus ställföreträdande offrade sig för din och min synd, och vår egen kallelse att leva helöverlåtet inför Jesus.

Läs vidare: Romarbrevet 12:1 · Efesierbrevet 5:2 · Hebreerbrevet 10:5–10

---

Har du en fråga, tanke eller bara vill snacka med någon?

Chatta med oss, eller kommentera inlägget längre ner på sidan – vi svarar så fort vi kan. Du kan även mejla JesusPeople.se@gmail.com och messa till 072-430 99 11. Du är inte ensam – Gud är nära!

Med kärlek från redaktionen /Tomas och Mia ♡
LÄS VÅR VISION HÄR:  Varför vi heter JesusPeople.se >>

Varför bry sig om Jesus?

Jesus är centrum i den kristna tron. Genom hans liv, död och uppståndelse får vi den tydligaste bilden av vem Gud är och hur Gud ser på oss. Bibeln beskriver hur Gud av ren kärlek till dig och mig, blev människa i Jesus Kristus. Han kliver rakt in i vår verklighet – i kampen, bristerna, sorgen och allt som gör ont – och visar att Gud inte står på avstånd. ”Herren är nära alla som ropar, de som ärligt ropar till honom” Psaltaren 145:18 >>

Men berättelsen stannar inte där. Jesus visar också vägen vidare. Genom hans uppståndelse öppnas en ny start för varje människa – ett nytt liv tillsammans med Gud. Det är det Jesus talar om när han säger att vi kan ”födas på nytt” in i Guds rike. Läs mer i Johannesevangeliets tredje kapitel >>

Många tror att kristen tro handlar om att “goda människor hamnar i himlen och onda i helvetet”. Men i Bibeln är det tvärtom mycket enklare – och mycket mer befriande. Det är först när vi inser att vi inte klarar livet perfekt på egen hand, som vi kan ta emot det Gud ger. Det handlar inte om prestationer, poäng eller att lyckas vara tillräckligt bra. Det handlar om att ta emot Guds utsträckta hand – Jesus.

Att leva som kristen – ABC

A – Acceptera att du är en syndare som behöver Guds nåd. Ingen av oss är perfekta. ”Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud.” Romarbrevet 3:23

B – Bekänn din tro på Jesus. Att han är Herre i ditt liv och att Gud uppväckte honom från de döda. ”Du blir räddad (frälst) om du med din mun bekänner Jesus som Herre över ditt liv och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda.” Romarbrevet 10:9

C – Cellsyn… Se dig själv som en del av Jesus (hans förlängda arm så att säga) på jorden, en levande cell i något större som kallas Guds församling. Vi hör ihop och vi behövs. ”Ni utgör alltså Kristi kropp, och var för sig är ni delar av den.” Första Korinthierbrevet 12:27

Jesus säger: ”Om du väljer att leva i mig, och mina ord (som du finner i Bibeln) förblir i dig, då kan du be om vad du vill (som stämmer överens med Guds vilja), och det ska ske. Min Fader blir ärad när du bär rikligt med frukt och på det sättet visar att du är min lärjunge (följare).” Johannesevangeliet 15:7