Det är ganska lätt att följa Jesus när han säger sådant vi redan håller med om. Älska människor. Förlåt. Hjälp den som har det svårt. Var inte dömande. Så långt känns det ofta både fint och självklart.

Men förr eller senare händer något annat. Vi läser ett ord av Jesus och tänker… Men det här då? Måste jag verkligen ta det på allvar? Jesus själv ställer en ganska obekväm fråga:

”Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger?” /Lukasevangeliet 6:46

Det är svårt att komma runt den frågan.

När Jesus och jag tycker olika

Vi lever i en tid där vi uppmuntras att lyssna inåt. Att känna efter. Att hitta vår egen väg och vår egen sanning. Och visst behöver vi tänka själva. Kristen tro handlar inte om att stänga av hjärnan. MEN att följa Jesus innebär också något mer radikalt, nämligen att acceptera att Jesus har rätt även när jag tycker annorlunda.

Det är egentligen här ordet Herre börjar få betydelse. Om Jesus bara får säga sådant jag redan tycker, då följer jag egentligen inte honom. Då har jag bara gjort honom till en bekräftelse på mina egna tankar. Jesus säger:

”Om någon vill följa mig ska han förneka sig själv, ta sitt kors varje dag och följa mig.” /Lukasevangeliet 9:23

Det låter inte särskilt mycket som: ”Följ dina känslor.” Det låter snarare som: Lita på mig, också när vägen jag visar – inte är den du själv hade valt.

Petrus ville rätta Jesus

När Jesus berättade för lärjungarna att han skulle lida och dö, tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom. Petrus trodde förmodligen att han försvarade Jesus. Han hade en tydlig bild av hur Messias borde agera. Problemet var bara att Jesus inte följde Petrus plan… Det är lätt att känna igen sig.

Vi vill gärna ha Jesus som Frälsare. Som hjälpare. Som den som tröstar, leder och välsignar. Men när Jesus börjar säga ”Släpp det där.” ”Förlåt den personen.” ”Du behöver ändra riktning.” ”Det där du försvarar är inte bra för dig”… då blir frågan plötsligt mycket mer personlig. Vem bestämmer egentligen?

Tro är också förtroende

Att sätta Jesus först betyder inte att vi aldrig får fråga varför. Lärjungarna frågade hela tiden. De förstod inte allt. De missuppfattade Jesus, protesterade och blev ofta förvånade. Men de fortsatte ändå att följa honom. Det är skillnad mellan att säga ”Jesus, jag förstår inte vad du menar.” och att säga ”Jesus, jag tänker bara följa dig när jag själv håller med.” Tro handlar inte bara om att tro att Jesus finns. Det handlar om förtroende. Om att verkligen FÖLJA Jesus. Om att säga: Jag tror att du ser längre än jag gör. Jag tror att du känner mig bättre än jag känner mig själv. Och därför vill jag lyssna även när dina ord skaver. Det är inte alltid enkelt. Men kanske är det just här, som lärjungaskapet börjar på riktigt.

Jesus first

Det är ganska lätt att bära ett kors runt halsen. Det är svårare att låta Jesus få sista ordet. Men Jesus First betyder just det… Inte att jag alltid förstår den väg, som Jesus kallar mig att gå. Eller för att jag aldrig tvivlar eller brottas. Inte ens att jag alltid tycker om det Jesus säger. Det betyder att jag har bestämt vem jag litar på.

Så kanske är frågan inte bara: Tror jag på Jesus?

Utan också: Vad gör jag nästa gång Jesus kallar mig till något, som jag inte gillar?

Varför bry sig om Jesus?

Jesus är centrum i den kristna tron. Genom hans liv, död och uppståndelse får vi den tydligaste bilden av vem Gud är och hur Gud ser på oss. Bibeln beskriver hur Gud av ren kärlek till dig och mig, blev människa i Jesus Kristus. Han kliver rakt in i vår verklighet – i kampen, bristerna, sorgen och allt som gör ont – och visar att Gud inte står på avstånd. ”Herren är nära alla som ropar, de som ärligt ropar till honom” Psaltaren 145:18 >>

Men berättelsen stannar inte där. Jesus visar också vägen vidare. Genom hans uppståndelse öppnas en ny start för varje människa – ett nytt liv tillsammans med Gud. Det är det Jesus talar om när han säger att vi kan ”födas på nytt” in i Guds rike. Läs mer i Johannesevangeliets tredje kapitel >>

Många tror att kristen tro handlar om att “goda människor hamnar i himlen och onda i helvetet”. Men i Bibeln är det tvärtom mycket enklare – och mycket mer befriande. Det är först när vi inser att vi inte klarar livet perfekt på egen hand, som vi kan ta emot det Gud ger. Det handlar inte om prestationer, poäng eller att lyckas vara tillräckligt bra. Det handlar om att ta emot Guds utsträckta hand – Jesus.

Att leva som kristen – ABC

A – Acceptera att du är en syndare som behöver Guds nåd. Ingen av oss är perfekta. ”Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud.” Romarbrevet 3:23

B – Bekänn din tro på Jesus. Att han är Herre i ditt liv och att Gud uppväckte honom från de döda. ”Du blir räddad (frälst) om du med din mun bekänner Jesus som Herre över ditt liv och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda.” Romarbrevet 10:9

C – Cellsyn… Se dig själv som en del av Jesus (hans förlängda arm så att säga) på jorden, en levande cell i något större som kallas Guds församling. Vi hör ihop och vi behövs. ”Ni utgör alltså Kristi kropp, och var för sig är ni delar av den.” Första Korinthierbrevet 12:27

Jesus säger: ”Om du väljer att leva i mig, och mina ord (som du finner i Bibeln) förblir i dig, då kan du be om vad du vill (som stämmer överens med Guds vilja), och det ska ske. Min Fader blir ärad när du bär rikligt med frukt och på det sättet visar att du är min lärjunge (följare).” Johannesevangeliet 15:7