Nils Ferlin

Nils Ferlin
Nils Ferlin föddes i Karlstad – närmare bestämt i stadsdelen Klara – som son till redaktören Johan Albert Ferlin och Elin Nathalia. Släkten Ferlin kommer från Dalsland. Farfadern, kyrkoherden Johan Ferlin, var den förste som bar släktnamnet.

I slutet av 20-talet började Ferlin även att skriva dikter. Hösten 1929 hade han fått ihop en bunt, utformade med Nils Ferlins tydliga bläckpennestil. Dikterna visades för ett antal personer som tyckte att de var bra. Den 10 december 1929 skrevs ett kontrakt med Bonniers förlag, och den första diktsamlingen En döddansares visor låg ute i bokhandeln i april 1930. År 1933 kom nästa diktsamling. Den fick heta Barfotabarn. Man märker en anknytning till folkvisan genom hela Ferlins diktning. Ett av Nils Ferlins stora livstrauma inträffade i december 1936, då modern Elin, hans stora stöd i livet, avled. Det följande året blev svårt, men han var inte ensam. Han hade sina systrar och deras familjer. Under 1930-talet hann Ferlin även med att skriva texter till visor i hörspelen: Marknad och Staden, Auktion och Byn. Efter Barfotabarn hade Ferlin fått ett stipendium ur Albert Bonniers stipendiefond. Han kunde därför unna sig att ta sommarledigheter, helst på öar som Möja och Öland. I november 1938 gavs nya dikter ut under titeln Goggles. De 2 200 exemplaren såldes ut på en vecka. Tonen i dikterna hade djupnat.

Nils Ferlin är mest känd som författare och poet, men han hade även en skådespelarkarriär. Redan som sjuttonåring debuterade han på scenen, som statist i Oscar Wildes Salome, med Tora Teje i huvudrollen. Ferlin gick Elin Svenssons teaterskola i början av 1920-talet och medverkade i en mängd föreställningar hos olika resande teatersällskap.

KAN DU HÖRA HONOM KOMMA… (En döddansares visor – 1930)

Kan du höra honom komma – ej i buller och gny,
ej i tordönets sprakande dunder –
Nej, han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky
i morgonens solstänkta lunder – –

Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm
– så mjuk och så drömmande stilla
han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm
och han vill dig inte alls något illa.

Ty han talar ej latin – som den grå teologin
vilken halkat på sin egen halhets halka –
Men han talar som en ton ur en mjuk violin
och han talar såsom aftonens svalka.

 

INNAN DITT RIKE BLEV KARTLAGT (Från Mitt Ekorrhjul – 1957)

Det var bara tokar och dårar
som lyssnade på dig först.
Det var slavar och skökor och ogärningsmän
men då var ditt rike som störst.

Det var bara enkla själar
och själar på undantag.
Sen byggdes det katedraler
och kyrkor av alla de slag.

Och påvar det kom och präster
som tvistade om vart ord
du fällt på din korta vandring
på denna bullrande jord.

Men tokar det var och dårar
som lyssnade på dig först.
Det var innan ditt rike blev kartlagt
och då var ditt rike störst.

GETSENAME (Goggles – 1938)

Gud har i sin fotografiateljé
ett mörkrum som heter Getsemane.

Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam.

Men den som är rädd – för köld och ris,
får aldrig en blomst i paradis.

Hans liv blir liksom en öde slätt
av inga silverne tårar vätt.

I purpur, kanske, och glans han gick,
men blicken hans var en tiggarblick.

Till aska kom han men aldrig brand
och månen ler åt hans tomma hand.

Ty den som är rädd för Getsemane
har ingenting alls att få eller ge.

Kontakta oss gärna genom att mejla JesusPeople.se@gmail.com eller sms:a nummer 072 – 430 99 11.

Med kärlek från redaktionen genom
/Tomas och Mia

Kanske även detta intresserar dig?

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

4 × ett =