Vad händer när jag gör fel? När jag sårar någon, väljer fel väg – eller först i efterhand inser att det jag gjorde faktiskt var fel? Tredje Moseboken 4–5 handlar om synd, skuld och försoning. Det kan låta tungt. Och ja, här finns blod, offer och regler som ligger långt från vår vardag. Men mitt i allt detta upprepas en mening som förändrar hela tonen ”Så ska prästen bringa försoning för honom, och han får förlåtelse.” Gud säger alltså inte att synden är oviktig. Men han lämnar inte heller människan ensam med sin skuld. Gud visar en väg tillbaka.

1. Se vad som händer – synden behöver tas på allvar

Tredje Mosebokens fjärde kapitel börjar med människor som har syndat, utan att först förstå vad de gjort. När de sedan inser sin skuld ska de komma med ett syndoffer. Detta är en viktig detalj… Vi tänker ibland att något inte riktigt räknas om vi inte menade illa. Men vi vet från våra egna relationer, att konsekvenser kan bli verkliga ändå. Jag kan såra någon utan att vilja det. Jag kan handla själviskt utan att förstå att det är det jag gjort. Och jag kan upptäcka långt senare, att något som jag gjorde faktiskt skadade en annan människa.

Bibeln låtsas inte att sådant försvinner bara för att vi säger ”Jag menade inget illa.” Men Gud säger inte heller ”Nu är allt förstört.” Han ger människan en möjlighet att komma tillbaka. Den som blivit medveten om sin synd får komma fram inför Gud. Handen läggs på offerdjuret. Blodet bärs fram. Försoning sker. Och sedan kommer orden: Du får förlåtelse.

2. Förstå bilden – skuld ska inte slätas över, gottgörelse kan vara bra…

Det finns flera olika situationer i de här kapitlen. Prästen kan synda. Hela folket kan göra fel. En ledare kan göra det. En helt vanlig person kan göra det. Ingen står över behovet av förlåtelse.

Samtidigt anpassas offren efter människans möjligheter. Den som inte hade råd med ett får eller en get, kunde bära fram fåglar. Och den som inte ens hade råd med det, kunde komma med mjöl. Det är nästan som om Gud bygger in ett budskap i själva systemet: Förlåtelse ska inte vara något bara den rike har råd med. Vägen tillbaka till Gud skulle vara öppen också för den fattigaste.

Och i Tredje Mosebokens femte kapitel möter vi sedan ännu en viktig tanke. Där räcker det ibland inte bara att säga att man gjort fel. Om någon har tagit något som tillhör Gud eller skadat någon ekonomiskt, ska det som gått förlorat också ersättas. Förlåtelse betyder alltså inte att konsekvenserna aldrig spelar någon roll. Ibland behöver ett ”förlåt mig” följas av ett ”hur kan jag göra det här rätt igen?”

Visste du att?

Det som i många bibelöversättningar kallas syndoffer, kan också beskrivas som ett slags reningsoffer. Offret handlade inte bara om människans juridiska skuld, utan också om att det som synden hade orenat skulle renas. Synden beskrivs alltså som något som faktiskt påverkar relationen till Gud och gemenskapen – och som Gud vill göra rent igen.

3. Se Jesus – det som upprepades blir fullbordat

När vi kommer till Nya Testamentet blir kopplingen till Jesus väldigt stark. Offren i Tredje Moseboken behövde bäras fram igen och igen. Ny synd. Nytt offer. Ny försoning. Men Hebreerbrevet säger att Jesus gör något större. Han offrar inte ännu ett djur. Han ger sig själv. Och det behöver inte upprepas.

”Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.” /Hebreerbrevet 10:14

Det betyder inte att Gud plötsligt slutade bry sig om synd. Tvärtom. Korset visar både hur allvarligt Gud ser på ondskan, och hur långt han är beredd att gå för att rädda människan från den. Jesus säger inte att vår synd aldrig spelade någon roll. Han tar den på sig.

Hebreerbrevet gör till och med en väldigt konkret koppling till ritualerna i Tredje Moseboken. Vissa offerdjur bars utanför lägret, och brändes där. På samma sätt skriver brevet, led Jesus ”utanför stadsporten” för att helga folket genom sitt eget blod. Det som vi läser om bland tälten och altaren i öknen, börjar alltså peka fram mot ett kors utanför Jerusalem.

4. Ta det med dig – du behöver inte gömma dig

Kanske är den största frestelsen efter att vi gjort fel inte själva synden. Kanske är det att gömma den.

Vi förklarar bort. Förminskar. Skyller på andra. Försöker glömma. Eller går åt andra hållet och låter skammen bli vår identitet… Vi tänker ”Jag gjorde inte bara något dåligt. Jag är dålig”. Men det är inte den väg Tredje Moseboken visar. Människan som syndat får komma fram. Inte låtsas. Inte fly. Utan komma.

Och samma rörelse finns i Nya Testamentet:

”Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” /Första Johannesbrevet 1:9

Lägg märke till de två orden… förlåter och renar. Gud vill inte bara stryka något från en lista. Han vill göra rent. Upprätta. Låta det som varit sönder få börja läka. Och om din synd skadat någon annan, kan nästa steg ibland vara att försöka ställa något till rätta. Be om förlåtelse. Lämna tillbaka. Erkänna sanningen. Göra vad du kan.

Men du gör inte detta för att köpa Guds förlåtelse. Du gör det därför att du redan får komma till honom med sanningen. Det är kanske det mest hoppfulla budskapet mitt bland blodet och offren i Tredje Moseboken 4–5:

Gud vet redan vad du gjort. Och ändå öppnar han en väg tillbaka.

Läs mer om kopplingarna till syndoffret i Nya Testamentet

I Hebreerbrevet 9:13–14 jämförs de gamla offrens rening med Jesu blod, som kan ”rena våra samveten”. I Hebreerbrevet 10:11–14 ställs prästernas ständigt återkommande offer mot Jesus enda offer, som inte behöver upprepas. Och i Hebreerbrevet 13:11–12 görs en direkt koppling mellan offerdjuren som fördes utanför lägret och Jesus som led utanför stadsporten. Första Johannesbrevet 1:9 tar sedan frågan ända in i vår vardag…
när vi bekänner vår synd möts vi inte av en stängd dörr, utan av förlåtelse och rening.

Läs vidare: Hebreerbrevet 9:11–14, 10:11–14, 13:11–12 och Första Johannesbrevet 1:9

Fundera över…

Finns det något du fortfarande försöker gömma för Gud – eller något du redan har bett om förlåtelse för, men ändå fortsätter att bära – som om Jesus aldrig hade tagit hand om det?

Läs bakgrunden till vår serie ”Varför ska jag ens läsa Tredje Moseboken?” >>

---

Har du en fråga, tanke eller bara vill snacka med någon?

Chatta med oss, eller kommentera inlägget längre ner på sidan – vi svarar så fort vi kan. Du kan även mejla JesusPeople.se@gmail.com och messa till 072-430 99 11. Du är inte ensam – Gud är nära!

Med kärlek från redaktionen /Tomas och Mia ♡
LÄS VÅR VISION HÄR:  Varför vi heter JesusPeople.se >>

Varför bry sig om Jesus?

Jesus är centrum i den kristna tron. Genom hans liv, död och uppståndelse får vi den tydligaste bilden av vem Gud är och hur Gud ser på oss. Bibeln beskriver hur Gud av ren kärlek till dig och mig, blev människa i Jesus Kristus. Han kliver rakt in i vår verklighet – i kampen, bristerna, sorgen och allt som gör ont – och visar att Gud inte står på avstånd. ”Herren är nära alla som ropar, de som ärligt ropar till honom” Psaltaren 145:18 >>

Men berättelsen stannar inte där. Jesus visar också vägen vidare. Genom hans uppståndelse öppnas en ny start för varje människa – ett nytt liv tillsammans med Gud. Det är det Jesus talar om när han säger att vi kan ”födas på nytt” in i Guds rike. Läs mer i Johannesevangeliets tredje kapitel >>

Många tror att kristen tro handlar om att “goda människor hamnar i himlen och onda i helvetet”. Men i Bibeln är det tvärtom mycket enklare – och mycket mer befriande. Det är först när vi inser att vi inte klarar livet perfekt på egen hand, som vi kan ta emot det Gud ger. Det handlar inte om prestationer, poäng eller att lyckas vara tillräckligt bra. Det handlar om att ta emot Guds utsträckta hand – Jesus.

Att leva som kristen – ABC

A – Acceptera att du är en syndare som behöver Guds nåd. Ingen av oss är perfekta. ”Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud.” Romarbrevet 3:23

B – Bekänn din tro på Jesus. Att han är Herre i ditt liv och att Gud uppväckte honom från de döda. ”Du blir räddad (frälst) om du med din mun bekänner Jesus som Herre över ditt liv och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda.” Romarbrevet 10:9

C – Cellsyn… Se dig själv som en del av Jesus (hans förlängda arm så att säga) på jorden, en levande cell i något större som kallas Guds församling. Vi hör ihop och vi behövs. ”Ni utgör alltså Kristi kropp, och var för sig är ni delar av den.” Första Korinthierbrevet 12:27

Jesus säger: ”Om du väljer att leva i mig, och mina ord (som du finner i Bibeln) förblir i dig, då kan du be om vad du vill (som stämmer överens med Guds vilja), och det ska ske. Min Fader blir ärad när du bär rikligt med frukt och på det sättet visar att du är min lärjunge (följare).” Johannesevangeliet 15:7