Jag lärde känna Jesus redan som barn. I söndagsskolan sjöng vi “Jesus älskar alla barnen” och lyssnade till berättelser medan söndagsskolläraren satte upp flanellografbilder, och jag lärde mig att be till Jesus. Jesus förknippade jag då med saft, kakor och guldstjärnor för flitig närvaro.
En bild jag minns speciellt från söndagsskolan är ett porträtt av Jesus i olja, som hängde på den grå betongväggen. På tavlan hade han långt, böljande hår. Jag hade aldrig sett någon man med ett sådant hår. Ansiktet var smalt och vackert. Hyn var ljus och han hade ett vaxartat utseende. Han var klädd i en purpurröd mantel, och konstnären hade lagt ner mycket arbete på att få fram spelet av ljus och skuggor i mantelvecken. I famnen höll Jesus ett litet sovande lamm. Jag brukade föreställa mig att det var jag som var lammet och hur underbart skönt det skulle vara att få ligga där.
För ett tag sedan läste jag en bok som författaren Charles Dickens skrivit på äldre dagar för att presentera en sammanfattning av Jesu liv för sina barn. I boken framträder bilden av en snäll barnjungfru med viktorianska drag, som klappar små flickor och pojkar på huvudena och ger dem förmaningar i stil med: “Barn, ni måste vara snälla mot mamma och pappa.” Spontant associerade jag till den söndagsskolebild av Jesus som jag växte upp med: En utslätad personlighet som alltid var snäll och överseende och aldrig brusade upp – en slags jultomte-Jesus. Som barn tyckte jag att det var skönt och trösterikt att tänka mig honom så.
När jag så småningom gick på bibelskola träffade jag på en annan sorts bild. En tavla som var populär på den tiden visade Jesus med utsträckta händer, svävande över FN-huset i New York. Här var den “kosmiske Kristus”, alltings ursprung och den fasta punkten i ett föränderligt universum. Det här var en gestalt som låg ganska långt ifrån min barndoms ömma fåraherde med lammet i famnen.
Frågor började att dyka upp hos mig som det aldrig föll mig in att undra över när jag var barn. Hur kunde man korsfästa någon för att han lärde ut att man ska vara snälla mot varandra? Vilken regering skulle våga avrätta jultomten?
Historikern HG Wells har sagt så här: “Mer än 1900 år efteråt ser jag, som personligen inte ens kallar mig kristen, hur historiens gång oundvikligen kretsar kring denne specielle mans liv och personlighet… Den fråga en historiker ställer för att avgöra en enskilds persons betydelse lyder ‘Vad lämnade han efter sig som har fortsatt att växa?’ Fick han människor att börja tänka i nya, friska banor med en kraft som bestod långt efter att han själv lämnat dem? Jesus går som klar etta ur ett sådant test.” Man kan uppskatta storleken av ett fartyg som passerat utom synhåll genom att titta på de svallvågor det lämnar efter sig.
Men… jag skriver inte om Jesus bara för att han är en märkvärdig person som förändrade historien. Jag känner mig inte frestad att skriva om Julius Caesar eller den kinesiske kejsaren som lät bygga kinesiska muren. Jag dras med en oemotståndlig kraft till Jesus, därför att han har åstadkommit en vändning i livet – alltså i mitt eget liv. “Jag säger er, den som bekänner mig inför människorna, honom skall jag bekänna inför Guds änglar”, sade han. Enligt Jesus är det min attityd till honom som är avgörande för mitt öde i all evighet.
Ibland accepterar jag Jesu djärva anspråk utan vidare. Men jag måste erkänna att det händer att jag undrar vad det kan ha för betydelse för mitt liv att det levde en man på en plats som heter Galileen för tvåtusen år sedan. Hur kan jag komma till rätta med denna inre spänning mellan tvivel och kärlek?
Om jag ändå fick höra Guds röst i stormen och fick en chans att prata direkt med honom, som Job gjorde! kan jag tänka ibland.
Ordet har talat, inte genom en stormvind utan genom en människas stämband, en jude i Palestina. Gud tog gestalt i Jesus och lade sig bokstavligt talat ner i form av ett kors på världens obduktionsbord till allmän beskådan för alla tvivlare som under historiens gång velat dissekera och undersöka honom. Inklusive mig själv.
Det har slagit mig att alla de mer eller mindre förvrängda teorier om Jesus som spontant har växt fram sedan den dag han dog på korset, faktiskt bekräftar den enorma risk Gud tog när han lade sig ner på obduktionsbordet – en risk som han verkar att ta med upphöjt lugn. Var så goda och undersök mig. Testa mig. Det är du som avgör.
Phillip Yancey
Vi bygger ständigt vidare på JesusPeople, Jesusbloggen, Jesuspodden och Webbkyrkan. Vi välkomnar dig att komma tillbaka då och då för att se hur innehållet på denna sajt utvecklas. Om du inte vill missa publiceringar, kan du prenumerera på nya inlägg längst ner på sidan. Hör gärna av dig med frågor och tips!
Kontakta oss genom att kommentera, mejla JesusPeople.se@gmail.com eller sms:a nummer 072-430 99 11.
Med kärlek från redaktionen genom
/Tomas och Mia
Varför är Jesus intressant?
- Jesu födelse är utgångspunkten för den tideräkning som har störst spridning i världen idag. Endast detta faktum i sig borde vara skäl nog att vilja veta mer.
- Jesu anspråk på att vara Gud i mänsklig form kan vara bra att förhålla sig till, om man ärligt söker efter vad som är sant. Är Jesus en galning, guru eller Gud?
- Jesu väl dokumenterade förmåga att förvandla människors liv. Inte bara kriminella och missbrukare, utan även välvårdade slipsnissar och nissor finner frid.
- Jesu eventuella inverkan på ditt liv efter döden. Citatet nedan brukar kallas Lilla Bibeln, och är taget från Johannesevangeliet 3:16-17. Läs själv hela Bibeln här >>
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle räddas genom honom. Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Gud utom genom mig.”
Jesus visar vem Gud är
I Jesus – hans liv, död och uppståndelse och i Bibelns berättelser om honom – finns i kristen tro den tydligaste bilden av vem och hur Gud är. Av kärlek till världen, skapelsen och människan blev Gud människa i Jesus Kristus. I djupaste närhet med människan och i fullständig solidaritet med människans villkor är Gud nära människan i brister, lidande och död. Men Gud visar också en vändpunkt – nämligen uppståndelsen.
”Hur ser Gud ut?” av Tomas Sjödin – författare och populär sommarpratare >>
En vanlig missuppfattning är att kristna tror att goda människor kommer till himlen och onda hamnar i helvetet. I själva verket är det nästan tvärtom. Bara när du inser att dina egna försök att vara god inte räcker, kan du bli frälst. Inte av egna meriter utan genom att ta emot Guds utsträckta hand – Jesus.
Acceptera att du är en syndare i behov av att bli benådad – ”Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud.” /Rom 3:23
Bekänn din tro på Jesus – ”Du blir räddad (frälst, upprättad, får tillbringa evigheten med Gud) om du med din mun bekänner Jesus som Herre över ditt liv och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda.” /Rom 10:9
Cellsyn – börja se dig själv som en cell i Guds kropp på jorden. ”Om ni väljer att leva i mig (Jesus), och mina ord (Bibeln) förblir i er, då kan ni be om vad ni vill, och det ska ske. Min Fader äras när ni bär rikligt med frukt och på det sättet visar att ni är mina lärlingar.” /Joh 15:7
